Så hur gick det ?
Jag klev in hos Dr.S i tron om att trycket skulle vara högre än sist, redo att ta en fight för att slippa diamoxen. Hon frågade hur jag mådde och jag svarade "skit". För det ordet beskriver oftast hur jag mår, men jag försöker bita ihop.
Hon tog ett blodtryck vilket låg lite högt (ligger annars lågt) så jag blev lite chockad. Var på hälsocentralen häromdan för uvi och det visade även vita blodkroppar i urinen så vi får se vad min barnmorska säger om det på fredag.
Idag var det totalt sex läkare i rummet under min LP!! Dock kan bara en jobba åt gången, men det är lite komiskt att det under tiden står fem läkare och bara tittar på.
Jag sa till Dr.S att hon inte fick tappa vätskan lika fort som sist då jag blev skitdålig, men hon menade att det inte har något betydelse hur fort man tappar. Så förmodligen måste det "läckt" vätska sist därav den hemska huvudvärken.
Narkosläkaren började sticka mig som vanligt men lyckades komma åt en nerv, jag skrek! Tusen nålar i hela benet!! Jag skulle nog inte påstå att det gör så ont, men det är extremt obehagligt när du ligger där och det helt plötsligt börjar sticka till i benet. Någon minut senare kom han åt samma nerv igen, nog kom det några tårar...
Efter det hittade han rätt och lämnade över till Dr.S. Hon mätte trycket och jag tror vi blev chockade allihopa när det sjunkit till 25!!!!! (sist låg det på 46!!). Rävgiftet (diamoxen) hade alltså hjälpt, jag var chockad. Så istället för vanliga 40ml tappades 10ml då 25 är normalt tryck för en graviding som mig.
Jag hade kunnat gråta av lycka när hon sa att vi inte behöver fortsätta med regelbundna LP utan endast med diamox. Jag får helt enkelt försöka bita ihop och må skit av biverkningar för att slippa bli stucken en gång i månaden. Nästa tid hos Dr.S skulle endast bli en telefontid!!
Så jag vet inte riktigt hur det ser ut i framtiden men njuter av att det för tillfället ser bra ut. Inte har jag haft någon huvudvärk efter dagens LP heller så det känns skönt.
