Mer sjuksnack
Narkosläkaren som hade lyckats på första försöket påpekade att jag hade skolios (sne ryggrad) och därför var svårstucken. Men dem kunde inte röntga mig nu eftersom jag är gravid.
Veckan efter jag träffat min nya neurolog (låt kalla henne för Dr.S) så kände jag mig dålig igen! Huvudvärken var tillbaka, synbortfall vid några tillfällen och lätta domningar i fingertopparna.
Dr.S hade sagt till mig att det är synen jag ska vara uppmärksam på för att det är den som kan ta störst skada. Så jag ringde sjukhuset och berättade hur jag mådde. Dem svarade med att jag fick åka via akuten men kunde räkna med att bli inlagd.
Jag fick åka in via akuten och återigen vänta vilket kändes skit eftersom jag visste vad som komma skulle. Efter ett tag kom jag till neurologmottagningen men eftersom Dr. S nu var på semester så fick jag träffa en annan läkare. De beslutade att göra en LP med tryckmätning även fast det bara hade gått två veckor sen innan.
Planen var ju en gång i månaden, och när jag började tänka på att det kanske skulle vara såhär varannan vecka så bröt jag ihop. Jag var så rädd och orolig för mitt barn!! Om jag nu mådde skit och var såhär orolig och stressad, hur påverkad var inte barnet då?
Den här gången var Johan med mig när det väl var daga för LP:n. Jag hade ställt in mig på
smärta och att dem skulle sticka några gånger, men efter att ha stuckit ca 6 ggr misslyckats och ändå inte kallat på narkosen började jag bli lite otålig. Där låg jag och grät på britsen av smärta och oro, framför mig ihållandes min hand satt min älskade sambo och den blivande pappan till mitt barn och grät pga maktlöshet över att se sin kärlek med den smärtan.
Om jag minns rätt så var det åttonde sticket jag skrek till på. Hon hade kommit åt en nerv! Det kändes som tusen nålar genom hela låret på mig och jag trodde jag skulle bli förlamad. Där sa jag stopp! Hon fick INTE sticka mig mer. Jag blev nerskjutad på AVA igen där jag låg inne då dem inte visste vilken tid narkosen hade tid att komma.
Efter ett tag kom en narkosläkare ner för att sticka mig frågade då om det fanns några anteckningar från förra LP:n, vilket det självklart inte fanns. Men då ringde en klocka i mitt huvud "förra narkosen sa att han var tvungen att sticka lite snett uppåt". Hon förstod precis vad han menade och sa att det underlättar att veta. Två stick senare så satt nålen på plats för att låta 40ml likvorvätska droppa ut ur min ryggrad. En timme senare var vi klara och jag fick lägga mig och vila. Trycket låg på 43 vilket var högre än två veckor innan.
Dem bestämde återigen att ha mig kvar över natten för observation, så det blev ännu en sleepover på sjukhuset!
